De sista bilderna hemifrån

Det verkar ha gått bra för alla fyra småttingarna i sina nya hem.
Marvin




(ignorera fotobomben)

Otis



Aretha

Kattögon

Jag kan med glädje meddela att Amerikas DNA-prov visade på att hon inte är bärare av PRA-mutationen och ingen av hennes ungar oavsett far kommer att utveckla den sjukdomen. Den här kullens pappa, Teddy, är bärare av den mutationen, men för att bli sjuk måste den komma från båda föräldrarna. PRA manifesterar sig i blindhet som kommer smygande i vuxen ålder.
Nu åker vi på en weekend till Västervik och men flyttar på måndag hem till Nyköping.

Chimpansen

En väldigt liten chimpans...

Honey Bunches of Oats

Jag skulle tro att det här är den snyggast katten jag fött upp. Jag älskar dem alla men Otis är den bäst typade.

Marvin

The Marvel har börjat bli en stilig prick!

Solomon

Nu har Solomon flyttat och jag önskar honom och Cecilia lycka till.

Frankie, my dear...

Hela gänget igen.

Tillbaka igen

Otis och Frankies nya familj drabbades kort efter katternas inflytt av en tragedi och blev tvungna att lämna mina älsklingar åter.
Det innebär att de ännu igen är till salu och att jag letar efter det perfekta hemmet för dem. Hör av er om du tror att du skulle kunna erbjuda dessa två sötnosar ett livslångt hem.

Grabbarna jag har kvar! ett tag i alla fall.

Kära Örebroare

Sista kvällen med gänget

I morgon flyttar Frankie och Otis. De är ett par riktigt sköna karaktärer och de kommer att bli högt saknade. Å andra sidan känns det som om det är dags för dem att få sina egna hem, de är självständiga och modiga nog, och Amerika har distanserat sig från ungarna och verkar se dem numera lite mer som flockmedlemmar än bebisar. Jag har inte hört henne mammakuttra till ungarna på några veckor nu, hon använder sin "vuxenröst" för att kommunicera med dem.

Alla ungarna har börjat skapa sina egna preferenser och och visa sina egenheter, vissa mer än andra.
Jag känner mig ärligt talat otillräcklig som kattägare för att jag inte kan riktigt ge dem all den uppmärksamhet som dessa små individer behöver. De är tillräckligt stora för att ha ett behov av odelad uppmärksamhet från mig och det är svårt att räcka till. Ett nytt hem med egna människor är precis vad de behöver.

Jag önskar dem båda lycka till i livet och att de får det bra hemma hos Peter i Örebro.